Dag 76
Efter skolan gick jag och julklappskikade lite. Tyvärr tillåter British Airways bara 23 kg och när jag åkte från Oxford stor vågen på 22 så jag visste att jag inte hade alltför mycket marginaler på min sida. Så därför blev det mest titt vilket inte direkt är en tjejs främsta egenskap och speciellt inte i juletider.
Men någon liten lätt klapp blev det ändå och ännu mer nervositet till bagageinlämningen, men det får det vara värt!
Hem och börja poapå lite. Var ganska trött efter att fransyskan som bor i min lägenhet fick en kompis på besök igår och det tydligen skulle firas. Klockan fem på natten stormar de in från krogen och skrikandes börjar laga mat. Ja, då fick man inte sova mer den natten.
På kvällen berättade de också att de ville ha avskedsparty i morgon kväll, (fransyskan skulle även hon resa hem men inte förrän på söndag), och genom att alla deras kompisar inte skulle rymmas i deras rum ville de även använda mitt. Aldrig i livet sa jag! och detta var starten på något som inte skulle bli lätt att lösa..
Klockan fyra denna natt vaknar jag upp av tre stupfulla, skrikandes "flatmates", (även Smadar från Holland hade följt med ut). Inte nu igen! De stökar runt, och inte tysklåtet. De spyr, lagar mat och i öven en timme ligger jag och lyssnar på skitsnack om mig själv. Hur jag var dum i huvudet, inte brydde mig om lägenheten, (vem är det som diskar? diskhon är ju full hela tiden så det tillslut inte finns saker att äta på och när jag inte diskar upp all deras disk var jag tydligen inte alltför omtyckt). De skulle skita i att jag inte tillät att ha fest i mitt rum, de skulle ha det i allafall. (min synpunkt om att jag inte ville ha rummet fullt av fulla personer jag inte känner rotandes runt bland mina saker dagen innan jag ska åka hem och bara vill packa och städa ur dög tydligen inte). Nu var det fajt, tre mot en, men ensam är stark!
Dag 75
Bra skoldag, sju personer var vi vilket var en mer än gårdagen men ändå många färre än vi brukar vara. Tre åkte hem förra veckan men de andra vet inte ens lärarna vart de är..
Efter skolan och efter lunch tog jag mig en sväng till frissan. Man måste ju göra sig lite julfin :) En trevlig Zimbavianska höll i saxen och hon tyckte då det var riktigt kallt här för det nämnde hon ett x-antal gånger :) ,
Redo för morgonkylan och efter frissan, då har man ledsyn som Ulla alltid brukar säga!
Dag 74
Efter skolan gick jag och kollade affärernas utbud och hittade en jättesnygg väst jag bara var tvungen att köpa. Vissa saker bara ropar ditt namn när du går förbi och en liten för-julklapp kan man ju ändå unna sig såhär i juletider :)
Vädret idag var kallt men ändå inte aå kallt som jag trodde när jag drog isär gardinerna imorse. Här pratar alla nu om hur kallt det är och Chris varnade oss till och med igår om att det skulle bli kallt. Herre gud, det är ju fortfarande plusgrader! Katarina är från Sebirien och där var det idag -44 och en tjej är från Brasilien och där var det 30 grader klockan åtta igår kväll så nog har vi kontraster i klassen allt :) Ingen snö här men mulet och grått hela dagen. Vinterjackan, mössa och vantar är på, så pass kallt är det åtminstonne och det är frost och frusna bilrutor på mornarna men på kvällen började det ändå småregna. England är och kommer alltid vara England.
Dag 73
Idag var Scott på resande fot och ska vara det även imorgon med, vilket jag tycker är jätte tråkigt. Scott är den roligaste läraren och när vi dessutom fick en vikarie som inte visade smilegroparna ett dugg var saknaden stor. I klassen var vi idag bara sju stycken men vi kanske kunde ha blivit fler. (folket i min klass är inte så duktiga på att gå upp på mornarna och när då vikarien,Simon, satte upp skylten; "Kom inte in nu när du är sen" på dörren blev vi inga flera heller. Lektionen ängnade vi åt en nyhetsartikel som var så knäpp att vi hade svårt att tro om den var sann. Dock kunde vi ju skratta åt den istället när vi inte kunde det med läraren :) Med Chris däremot var lektionen som vanligt, lärorik men skämtsam.
Efter skolan tillbringade jag över två och en halv timme åt att göra lyssningsövningar på ett ställe i stan för att sedan nöjt gå hem och laga mat. Tog det sedan piano, gjorde läxan och läste lite.
På kvällningen ringde pappa och berättade att han och Fanny bakade julgodis. Gissa om jag ville vara med då! Åh så mysigt! Riktiga julkänslor ju. (Här var det åtminstonne frost imorse och så halt när jag skulle gå till skolan att jag var tvungen att gå försiktigt. Vi vill ju inte ha några brutna ben inte! Och nu regnar det så inmorgon måste jag nog gå fem minuter tidigare).
Papsen hade också en annan liten rolig nyhet och vet ni vad det var?!, att det snöade! Och fint snöade det också :) Som avslutning på baket gjorde syster min en "Rocky Road á la Fanny" och den skulle man bara vilja testa på en gång! Om Leila Lindholms Rocky Road såg ut så här undrar jag hur systers ser ut ;) 
Snön ligger snart vi på taken,
och då är snart tomten vaken!
Dag 72
Lucia, den 13 december, men varken lussebullar eller pepparkakor..
Inte riktigt lika fint väder idag som igår men solen tittade fram ändå en del. Idag var det dags att utforska stan mer. Gick först till turistbyrån som var stängd. Jaha, och vad gör man då? Jo, man leker sin egen turistbroschyr och går på upptäcksfärd.
Jag hittade teatern och fick fin utsikt över parken i stan. Sedan gick jag vidare till stranden och ut på piren, och runt stranden var det mycket folk. Hundägare som släppte hundarna lösa så sandkorna yrde, folk satt ute och fikade eller bara flanerade runt med ansiktena riktade mot solen när den sken och barn som ropade "titta pappa, titta här, titta på mig!". Jag gick ut och kände på vattnet och det var väl inte direkt badvänligt men det var ju i allafall inte fruset. Och även fast man nog inte får smög jag åt mig några snäckskal. För inte hör det till vanligheten att man går på strandpromenad och har möjligheten att plocka snäckor på Lucia inte. 
Det ser lite ut som en äventyrspark av någotslag men
fortsätter man backen upp eller den andra gångvägen
raktfram är man direkt inne mitt i stan.
Åt regnbågsfilé och pratade sedan en snabbis med moster min och kusin som var på vippen att somna när som helst om hon inte lekte fläkt med en apa, katt och hund med mamma eller hoppade i sängen :) det var i allafall roande den stund det varande innan det var läggdags för Alice. Lillkusinen hade tidigare somnat så snällt så framför videokameran.
Nu lyssnar jag med ett halft öra på BBC's idrottsgala, något halvbra åtminstonne på mitt smala tevekanalsutbud. Snart ska jag mysa till det, chokladdoppa mina jordgubbar jag köpte igår, (finns det inte lussebullar får man försöka på annat sätt), tända ljus och titta på luciafirandet på svt-play :) Vissa traditioner ändrar man inte även om jag nu ser det på kvällen istället för klockan sju i morse. (Vaknade elva och man kan ju inte se det när det är ljust inte). 
Dag 71
Ja, när man är student är man ju ledig på helgen, (förutom när man är duktig och pluggar lite). Inget jobb att gå till känns väldigt konstigt. Efter frukost och lugn morgon tog jag en promenad i solen. Man måste passa på de timmar det är ljust och när dessutom solen skiner!
Nästan bakom mitt hus går järnvägen och på andra sidan, fem minuter bort, kommer man till en "förort" till Bornemouthmed ett namn jag tyvärr nu glömt bort. Ett mysigt område med fina hus och en lång gågata med mycket affärer, (bland annat Bournemouths Primark), och nu var den också full av olika knallar. Mycket folk och bra stämning. När jag gick och tittade på hus i ett område lyckades jag leta mig ut till stranden och med kameran i högsta hugg blev det lite foton. 
Strosade runt lite i affärerna innan jag handlade mat och gick hem. Till kvällsmat gjorde jag idag köttebullar. Och jag måste säga att de blev riktigt goda! Innan jag myste till det riktigt för att fika och titta på teve var jag bara tvungen att gå och knäppa kort två hus jag sett med julbelysning. Var så nyfiken på att se hur det såg ut i mörker. 
Vissa tänker på elräkningen medan andra gör allt de kan för att
tomten ska hitta dem..!
Dag 70
Fredag och grammatik-test stod på schemat. Men jag vet inte om det bara var för att skrämmas eller om våra kära lärare glömde bort det (det var ju trotts allt pubkväll igår :) för något test hade vi då inte. Istället fyllde vi huvudet med "phrasal verbs" så det blev en enda röra. Men roligt var det och små tävlingar hade vi hela dagen :)
Efter skolan strosade jag lite på stan innan jag gick hem. Handlade fredags gott och på vägen hem ringde pappa och sa att han hade plockat svamp. Den 11 december! Häftigt.
Tur att det finns Internet för jag har då bara fyra tevekanaler och det är antingen sändningsuppehåll, BBC parlament eller biljard. Alltså inget roligt att titta på. Lagade god mat, kyckling och spagetti, tände ljus och tittade på På Spåret med Christian Luuk :) är det december så är det och man måste ju försöka mysa till det så gott man kan.
Dag 69
På schemat idag var uttal, stavning och en lyssningsövning, samt de vanliga diskussionerna och genomgångarna med nya ord. I England har de då ord för allting. Chris beskrivde det på ett bra sätt när han sa tre olika ord för ljudet av tre olika föremål han släppte ner i ett glas med vatten. Så, vi försöker utöka ordfrådet med minst några ny ord varje dag i allafall.
Torsdag betyder Pub-kväll med skolan och vår ena lärare, Scott, hade pratat hela veckan om att vi skulle komma för att det nu börjar närma sig juluppehåll så många lärare skulle dit. från halv tio till strax efter midnatt var jag på Puben "The Moon" och vi var nog över fyrtio sttycken från skolan där. Jag var med ryskan Oxana från min klass som tyvärr åker hem imorgon, (en av de få som är lite social), och vi pratade runt med lite olika, både lärare och ensamma elever.
Jag, Katharina, Sylvia och Oxana på Pubkvällen
Vid "halvtid, runt halv elva kanske var det någon som knackade mig på axeln, och vem var det inte då om inte Marcal. Det är ju helt otroligt. Här lämnar jag mina vänner i Oxford, men då kommer de hit istället! Det var roligt bli lite mer uppdaterad om livet i Oxford och bara prata lite strunt. Oerhört roande att också höra om Marcals egna "små" äventyr. Och de må jag säga skulle kunna spelas in och bli riktiga storsäljare!
Oxana ville inte att jag och Kathrina, (vår andra ryska i klassen, från Sibirien, och som bor nära mig), skulle gå hem själv så hon fixade fram två unga lärare som bodde på vägen att gå med oss. Så omtänktsamt så.
I säkert förvar var jag hemma runt halv ett och somnade gott.
Dag 68
Vilken morgon! Det första jag såg när jag vaknade var ett grattismeddelande på Anna-dagen av mormor och morfar och senare på förmiddagen fick jag också ett av en faster :) Det var klart väder fast att de på nyheterna sagt att det skulle regna och det var nog den roligaste skoldagen hittills.
Eftermiddagen gick åt till lite plugg och en skypetimme med mamma, och vi gick igenom de mesta. Gick och handlade kvällsmat för att sedan träffa Hector och hans kompis i en lägenhet i stan där vi tittade på fotboll. I lägenheten, som var en takvåning under stor nybyggnad, bodde en annan spanjor och förutom oss kom en kille från Tyskland och en tjej från Sydkorea. Vi pratade och såg fotbollsmatchen, den ena efter den andra. Något som var väldigt roligt var när vi kom in på Sverige och killen från Tyskland gillade Busshunter, sjöng bland annat Boaten Anna från Youtube och började titta på Emil i Lönneberga! Han älskade Emil, (som vi kom på var Emil när han visade mig ett klipp för Emil kallas i Tyskland för något på M), och Pippi Långstrump. och Pippi gillade spanjorerrna med. Ja, det finns bara en Astrid Lindgren.
Efter matcherna gick vi till en club där jag tror det var jag, tysken och resten spanjorer. English 2000 har fått ett smeknamn här i Bournemouth för "Spanish 2000" och nu förstår jag ju varför. Det finns en del av dem. Och också otroligt många turkar.. men bara en enda svensk.. Kvällen var i allafall väldigt rolig :) 
Torget börjar fyllas av knallestånd där julsaker säljs.
Karusell för de minsta när de äldre shoppar :)
Dag 67
Eftermiddagen gick åt till att studera. Gjorde läxorna och försökte sedan lära mig lite av de nya orden som kom upp idag. Jag gick och handlade, lagade lunch och middag och såg ett avsnitt av min nya följetång, Storbritanniens bästa..., innan jag helt slut försökte göra en tidigare kväller.
Skulle nu på kvällningen ha gått med Hektor och hans kompis på fotboll men det blev tyvärr inget av det. De visste ingen bar och deras Internet fungerade inte. Imorgon däremot ska jag försöka träffa dem en liten stund.
Dag 66
Dags för "första skoldagen" igen. Hade kollat upp och ritat ner en karta från min lägenhet till skolan och engligt Google skulle det ta 26 minuter och det brukar stämma ganska bra. Jag frågade också min landlord Paul och Smada som jag bor med och enligt dem tog det 40 respektive 30-35 minuter. Så, för att inte komma försent gick jag hemifrån klockan 08.00. 08.20 var jag framme. En halvtimme gick jag runt och kollade in stan och blev faktiskt imponerad, den var ganska mysig och mycket affärer jag kan spendera tid att gå och kolla i. Tio i nio entrade jag dörren till skolan som är i ett eget litet hus.
Riktigt typiskt engelskt
Två lektioner ska jag ha per dag, från 9-12.30, och två olika lärare, Scott och Christian, och båda var väldigt bra :) Scott är yngre och skämtar och pratar hela tiden. Christian är lite äldre men en glad man och på hans lektioner pratar vi mest så det är bra träning.
Efter skolan gick jag med Alp, en kille från Turkiet som var den enda mer konversationsglada i klassen, och fikade på Starbucks. Han jobbar egentligen med turism och har varit i Bournemouth en vecka så sedan fick jag mig en guidad rundtur runt i stan och ner för att se den långa stranden! Och tro det eller ej, men jag såg fem-sex surfare! Den 7:e december! Helt otroligt.
Vädret här i Bournemouth är varmare än i Oxford även fast det är blåsigare. Runt tio-elva tiden kom det världens störtskur men sedan bara småregnade det stundtals under dagen. Fem minuter, när jag var vid stranden tittade till och med solen fram. Då var det fint. 
En lång pir, rakt ut i havet. Och på andra sidan
döljer sig surfare :)
På kvällen visade Alp mig vart man kunde köpa bra mat, på ASDA, och därefter lagade vi mat tillsammans. Grillad kyckling med spagetti ochh tomatsås. Sallad och inlagda oliver och fetaost! M&M till efterrätt :)
I går kväll skickade jag ett meddelande till Hector,(spanjoren från min gamla klass och jobbarkompis) på facebook och sa att jag behövde en vän till Bournemouth. Och det var snabb leverans, ungefär tjugofyra timmar, för ikväll ringde han och sa att han var här :)
Dag 65
Avresedag. Klockan tolv blev jag hämtad av taxin hemma och fick säga hej då till Kamila och Lenka. Jag och mina väskor åker nu till Bournemouth. 
Mina väskor på busstationen i Oxford,
snart bär det av..
Det var en lugn och skön bussresa som jag nästan halvsov rakt igenom. 16.20 var jag framme i Bournemouth och tog en taxi till lägenheten. Möttes upp av min nya landlord Paul (som verkar vara trevligare än Harley och han jobbar även på skolans office). Mitt rum är mycket större än mitt gamla, mycket mer hemtrevligt, och det finns till och med värme! Det första engelska hus jag inte frusit i :)
Lägenheten delar jag med en tjej från Frankrike och en från Holland vilka också delar rum. Jag har det egna. Köket är litet men helt okej. Dock är det super svårt att diska genom att mina "flatmates" aldrig verkar diska och det är ett överdröst berg av porslin och kastruller i diskhon. Men men, jag diskar mitt och väntar på spänning om berget någonsin försvinner. Det syns i allafall tydligt att detta hus är byggt senare än alla andra engelska hus under världskrigen. Och så också många av husen i Bournemouth.
Tog mig en liten sväng i runt kvarteret innan jag lagade middag. Känner mig som första dagen i Oxford, en av de ensammaste i världen men jag ska klara det som allt annat. Man ger väl sig inte heller! 
Första kvällen i mitt nya rum. Rummet helt okej
Tidigare sängdags idag när jag inte vet hur lång tid det tar till skolan imorgon. Efter ett avsnitt av Nytt Läge :)
Dag 64
Efter lunch åkte jag in till stan för att uträtta mina sista ärenden, gå på banken och lämna jobbarkläderna på jobbet. Men sedan tillbringade jag hela eftermiddagen till att bara gå runt på stan. Runt fem tiden gick jag till jobbet bara för att umgås lite och när Sam slutade klockan sex gick vi och tog en avskedsdrink på The Red Lion. Därefter åkte jag hem för att sedan åka tillbaka en snabbis till stan igen och lämna tillbaka vågen jag lånat av Gamze för att väga min resväska och till jobbet igen för ett allra sista avsked. Och det var inte roligt. Jag kommer sakna dem, (nästan allehopa, ett eller två undantag), och mina barpolare mest. Vi icke-engelsmän har hållt ihop men har lovat varandra att fortsätta göra det på facebook.
Lämnade också ett God Jul kort till dem och Andy visade till och med att han blev glad över det. Han sa att de skulle sätta upp de på något bra ställe så att alla kunde se det och det är ju det viktigaste :)
Väl hemma packade jag det sista och sedan skulle vi ta en sista drink vi i huset, men det blev så sent och alla så trött att det inte blev av. Får ta ett sista prat imorgon bitti istället.
Dag 63
Min första dag som "arbetslös". På måndag blir jag student för två veckor på heltid.
Vaknade av att grannarna renoverade, eller rev ner hela huset, kunde inte urskilja vilket. Dessutom domderade Harley, (min underbara landlord) in och då kunde jag verkligen inte lämna mitt rum utan låg i min säng tjugo minuter tills han försvunnit. Därefter, frukost, tvättdags och damsugning. Nu börjar packningen. Soligt och fint var det på förmiddagen och över lunch så det gav mig mer energi.
På eftermiddagen gick jag på guidad rundtur i Oxford Castle. Det var något jag verkligen ville se innan jag åker och när dessutom mamma och Fanny besökte det när de var här gjorde ju att jag bara måste göra det. På turen gick jag tillsammans med en kille från Holland och guiden som var klädd för att komma från flera århundrade tillbaka i tiden. Det var jätte intressant och han var riktigt rolig. Tänk bara, Oxford Castle hade ett rykte om sig att vara riktigt riktigt fruktansvärt, (och då är inte fängelsen trevliga från början), och inte stängde förrän 1996. I delen som byggdes på under 1800-talet har man nu byggt hotell så där kan man sova över tillsammans med spökena i cellerna, och betala för det! Häftigt! 
Tänk att sova på de här sängarna. Ingen
prinsessas dröm direkt..
Från det högsta tornet kunde man se hela oxford
Efter slottet halvsprang jag i regnet till mitt gamla jobb där jag värmde upp mig med en cappuccino som jag lät Gona göra till mig och umgicks med Katt och Amy innan de börrjade sitt andra skift. Jag sa också adjö till Andy som ärligt såg ganska ledsen ut. Sorgligt men sant.
Ensam hemmakväll, men mysigt. Ingen utgång genom att alla jobbade. Lagade god mat, tittade på teve, skypade med mamma och fick bli lite uppdaterad. Bland annat att Brynäs igår vann med 6-0 och att det regnat. (Och jag som berättat för alla idag att det är nio minusgrader. Men jag sa i allafall nte att det är snö, så då måste det ju komma snart :)
Dag 62
Klockan sex startade jag mitt sista jobbskift på The Mitre, och de två timmarna mellan sex och åtta var nog de värsta jag någonsin jobbat. Det var kaotiskt! Som tur var, var Coline manager. Hade det vait någon av herrarna hade vi nog inte överlevt vidare helskinnade. Stora sällskap var det och bara en massa krångel. Massa ungdomar från USA som bara beställde drinkar och mat på en stackars "Debera" som senare ville "stänga" sin tab och betala. Mycket vettigt av henne tyckte jag för det var nog mer än var hon trodde men såklart så blev det problem med betalningen med. Och i ett rum hade Green Peace och i ett annat rum och hörn någon akademiker-grupp. Sam som varit ensam mellan 15-18 hade inte hunnit städat för att baren var full så det var disk på alla bord och såg riktigt risigt ut! Två¨timmar fick Gona jobba över, stackare, och sam en, innan det klockan åtta blev utrymme att andas lite. Tur att man var tvungen att gå till köket emellan åt, för kockarna skämtar om allt och alla så det gav en lite ny energi. De sista timmarna var dock bra. Det fanns tid att prata, både vi barpersonal (jag och Marcal), servitriser och Coline. Coline bjöd oss sedan också på en varsin drink innan vi gick hem. Ja, det är skillnad på kvinliga och manliga managers. Stor skillnad! (speciellt när vi här jämför Coline med Andy som jobbat där i över 20 år och Daniel som är tysk).
Det kunde faktiskt inte ha funnits ett bättre läge
än att lämna jobbet nu. Även om jag kommer sakna
mina jobbarkompisar så börjar vårt arbete styras och
bli lika övervakat som denna lärare på bilden.
Det går inte att beskriva. man måste bara uppleva det..
Det kändes konstigt att lämna jobbet. Specellt när jag var tvungen att säga riktigt hej då till Andrew-Thomas som är ledig hela helgen. De andra har jag lovat att hälsa på både imorgon och på lördag. Dessutom måste jag lämna tillbaka mitt jobbarkort och hämta ut veckans lön. Alltid spännande att se hur många timmar man slitit ihop. Men, ändå många stunder av glädje.
